Axis Mundi - where the worlds meet. (2023 )
Isidore of Seville writes in his book De natura rerum (On The Nature Of Things): "The scholars said: 'when the sun is of fire, the sky cannot possibly be filled with water” but continues ” Whoever can create something from nothing can set waters in the sky with the nature of solid ice".
When we stand on a starry night and contemplate Ouranos, the ancient Greek name for the firmament, we are filled with wonder and an almost overwhelming experience of beauty. Our thoughts helplessly search for the great mysteries of life: where do we come from, who are we and what are we doing here? Perhaps a sense of community tickles our senses but at the same time the infinity of space feels terrifying. For millennia, man has sought answers; either through an inner path in the form of prayers, meditation or ecstasy, or via an outer path using strictly scientific methods. But even today with our ability to study everything from the smallest parts of the atoms to downloading close-ups of the most distant galaxies, we have not come any closer to the riddle. On the contrary, the existential questions feel bigger and more difficult to understand than ever.
We can never reach the stars and never with our limited minds, understand the extent of the universe but by turning to our inner universe we may be able to get an experience of it. Axis Mundi is a central concept on this journey. It is found in all cultures under names such as the Cosmic Axis, the World Pillar or the World Tree and is a connecting link between heaven and earth or as for the shaman, a portal to travel through time and space to gather wisdom and keep in touch with one's ancestors. Axis Mundi is a center where heaven and earth meet and where the physical and spiritual dimensions unite. The axis forms a portal where we can connect in a network of energies, frequencies and vibrations and where everything is connected to each other.
In the prehistoric society's Mother Earth culture, the axis was symbolized by rare natural formations, for the Sioux Indians the sacred mountains Black Hills, for the Vikings Ash Yggdrasil, or for the Inuit shamans, the Pole Star, for the Hindus Mount Meru and for the ancient Greeks the Omphalos stones in Delphi. As the art of building develops, people put enormous efforts into building their own portals: pyramids, temples, synagogues, mosques or cathedrals. In Buddhism, man himself is an axis mundi where the chakra system in the body forms the unifying pillar.
Axis Mundi is also a center from where the artist draws his visions. By uniting what we know and know to be true with glimpses of the unknown, art wants to help us get closer to the answers. Is it a starry sky or a galaxy, frozen gas bubbles in the ice or images from the human nervous system? Perhaps Isidore of Seville was not completely wrong when, in the 7th century, he saw the universe as a solid piece of ice where the macrocosm can be reproduced in a microcosm in our hands?
The exhibition forms a whole that is more important than the individual images. The external form visualizes a galaxy while the dramaturgy derives from a Bach fugue: exposition, execution and recapitulation with themes that I varied through augmentation, diminution, inversion or retrograde form. I also want to challenge the question of what photography is. For me, a photograph is not just an image, but by its very existence creates its own reality. An image is an idea that does not need to be understood but, like the universe, only experienced.
Premiered at Jomala library 12.12.2023-123.01.2024. All prints for sale. Pigment Print on Hahnemühle FineArt Baryta Satin or Moab Juniper Baryta Rag mounted on Dibond. Framing not included.
Signed and numbered edition of 5 + 2 ap. Prices incl 10% VAT.
Axis Mundi - där världarna möts. (2023)
Isidor av Sevilla skriver i sin bok De natura rerum (Om tingens natur): ”De lärde sade: ”då solen är av eld kan himlen omöjligtvis vara fylld av vatten” men han fortsätter "eftersom någon som kan skapa allting ur intet kan den också fylla himlen med vatten i form av is”.
När vi en stjärnklar natt står och betraktar Ouranos som grekerna kallade himlavalvet, uppfylls vi av förundran och en nästan överväldigande skönhetsupplevelse. Våra tankar söker sig ohjälpligt in på livets stora mysterier: var kommer vi ifrån, vem är vi och vad gör vi här? Kanske en känsla av gemenskap kittlar våra sinnen men samtidigt känns rymdens oändlighet skrämmande. I årtusenden har människan sökt svar; antingen genom en inre väg i form av böner, meditation eller extas, eller via en yttre väg med hjälp av strikt vetenskapliga metoder. Men inte ens idag med våra möjligheter att studera allt från atomernas minsta beståndsdelar till att hämta ner närbilder av de mest avlägsna galaxerna, har vi kommit gåtan närmare. Tvärtom, de existentiella frågorna känns större och svårbegripligare än någonsin.
Vi kan aldrig ta oss till stjärnorna och aldrig med våra begränsade sinnen, förstå världsalltets omfattning men genom att vända oss till vårt inre universum kanske vi kan få en upplevelse av den. Axis Mundi är ett centralt begrepp på denna resa. Den återfinns i alla kulturer under namn som den kosmiska axeln, världspelaren eller världsträdet och är en förbindelselänk mellan himmel och jord eller som för schamanen, en portal att färdas genom tid och rum för att samla visdom och hålla kontakt med sina förfäder. Axis Mundi är ett centrum där himlen och jorden möts och där den fysiska och andliga dimensionen förenas. Axeln bildar en portal där vi kan koppla upp oss i ett nätverk av energier, frekvenser och vibrationer och där allt står i förbindelse med varandra.
I det förhistoriska samhällets Moder Jord-kultur symboliserades axeln av sällsamma naturformationer, för Sioux-indianen de heliga bergen Black Hills, för vikingarna Asken Yggdrasil, eller för inuiternas schamaner, Polstjärnan, för hinduisten berget Meru och för de antika grekerna Omphalos-stenarna i Delphi. I takt med att byggnadskonsten utvecklas lägger människan enorma resurser på att bygga egna portaler: pyramider, tempel, synagogor, moskeer eller katedraler. I buddhismen är människan själv en axis mundi där chakrasystemet i kroppen bildar den förenande pelaren.
Axis Mundi är också ett centrum där konstnären hämtar sina visioner. Genom att förena det vi känner till och vet är sant med glimtar ur det okända vill konsten hjälpa oss att komma närmare svaren. Är det en stjärnhimmel eller en galax, frusna gasblåsor i isen eller bilder från människans nervsystem? Kanske Isidor av Sevilla inte var helt fel ute när han på 600-talet såg världsrymden som en fast isbit där makrokosmos kan återges i ett mikrokosmos i våra händer?
Utställningen bildar en helhet som är viktigare än de enskilda bilderna. Den yttre formen visualiserar en galax medan dramaturgin härrör ur en Bach-fuga: exposition, genomföring och rekapitulation med teman som jag varierat genom augmentation, diminution, inversion eller retrograd form. Jag vill också utmana frågan vad är fotografi är. För mig är ett fotografi är inte bara en avbildning utan skapar i och med sin existens, en egen verklighet. En bild är en idé som inte behöver förstås utan liksom universum, bara upplevas.
Premiär på Jomala bibliotek 12.12.2023-123.01.2024. Alla printar finns till salu i en signerad och numrerad upplaga om 5 + 2 a.p. Pigment Print på Hahnemühle FineArt Baryta Satin alternativt Moab Juniper Baryta Rag monterad på Dibond. Floating Frame mot tillägg. Priserna inkl 10% moms.
Trees and Lines
Det döende trädet ryggar tillbaka då människans trädbyggen skär himlavalvet i strimlor.
Jag kan inte förstå resonermanget när man tror att förstörelsen av den sista orörda naturen är anda sättet att rädda jorden. Vi skövlar hav, skogar och landskap för att ge plats åt gruvor, sol- eller vindkraftverk som ska förse oss med framtidens rena energi men vi struntar i konsekvenserna för de ekologiska systemen. Allt handlar om pengar och att vi ska kunna fortsätta vår destruktiva livsstil och låtsas som om vi gör en fin insats. Det är tyvärr som Cree-indianerna förutspådde: ”inte förrän det sista trädet huggit ner, den sista fisken fångats och den sista bäcken förgiftats kommer vi att inse att vi inte kan äta pengar